Underbart....

Sitter ute på trappen,tänker och funderar på vilken tur jag har igentligen.

Visst mamma,jag,brorsan o ett dagbarn till mamma kunde vi alla fyra ha dött i bilolyckan 1996. Men vi klarade oss alla fyra. Mamma och bror min var det värst med, jag höll på att förlora dom båda. Fick bo hos min far som sa hela tiden att detta var mammas fel och att han hoppades att hon dog.

när mamma blev bättre efter ett halv år så fick jag äntligen flytta hem till mamma igen.

Jag älskar min mamma och storebror jätte mycket, vi bråkar aldrig eftersom vi har varit nära på att förlora varandra en gång.

just nu är jag så fruktansvärt glad för att jag har två underbara söner,min man som jag älskar och våra djur. Tänk all skit man gått igenom och vad man har nu. Skulle aldrig vilja byta bort min familj mot allt i världen.

visst jag har inte en bra ekonomi men det kan jag tacka min tarmsjukdom för. Äldsta sonen väntar på sin hjärtoperation. Och jag väntar med på operation men förutom det så är allt underbart.

2007 och 2011 var dom bästa åren jag upplevt. 2007 föddes första sonen och 2011 gifte jag mig med Anders plus att vi fick vårdat första gemensamma son.

Barnen somnade tidigt ikväll så nu ska jag o min make ha egentid och spela tvspel. Kram emma